DEBUT FÖR INA I DRAG

Den 2 februari 2002 var det dax för debut i dragsammanhang för Ina & matte. Kl 04.00 lördagmorgon ringde klockan, dax att göra sig i ordning för helgens tävlingar. Så bar det av, Ina & matte med resepolarna Nike & Heléne. Vi mötte upp Maud Lagerlöf i Gävle för samfärd till Sundsvall, där lördagens tävling skulle gå av stapeln. Efter ett par timmars bilåkning och livliga fantasier om vad som skulle kunna hända; brytna ben, trasiga skidor, Ina som inte tar en meter osv. När vi började närmade oss Sundsvall kom nervositeten, vad i h-skotta har vi gett oss in på, har vi tränat tillräckligt, klarar Ina detta?? Vi möts av världens uppförsbackar i flera km till skidstadion, våra bilar stod i princip still. Matte & Heléne tittade på varandra och sa samtidigt: HUA!! Det kan väl inte vara sådana HÄR backar i spåret.......

Med risk för att redan ha tjatat ut Maud om ALLA tänkbara frågor rörande drag (morgon som natt sista veckan), var matte bara tvungen att snabbt få veta om det verkligen kunde vara såna här backar i spåret också?!? Matte hann knappt stanna bilen förns hon var framme hos Maud och frågade, men Maud konstaterade lugnande att det inte var så. Skööönt, då kunde matte börja andas igen:-))

Väl framme var det anmälan, veterinärbesiktning, vägning av pulka osv. Matte började bli lite nervös när hon fick höra om den fruktansvärda "SMIRNOV" backen.... En hemsk, jätte-brant och lång uppförsbacke där många tar av sig skidorna och går upp för!! Matte har inte alltför många mil på skidor bakom sig, bara rakavägar och endast en gång i ett elljusspår!!

Matte & Maud "kollade" läget på banan innan start. Den såg hyfsad ut, lite tung, starten var inte den bästa, en raksträcka på ett par hundra meter och sedan en tvär u-sväng för att fortsätta. En liten risk för att matte skulle stå på huvud i kurvan och Ina fortsätta... Men matte fick ett hett tips om att man kunde "skallma" fram till kurvan, ännu ett nytt begrepp inom dragvärlden.

Min startid var 11.30 så vi hann se några ELIT åkare före (de som tävlar EM och VM) oj,oj, där gick de undan. Vilka skidåkare!! Hämtade Ina och värmde upp, Heléne bistod som uppvärmare, hon masserade och strechade. Ina blev helt till sig när hon såg alla hundar dra iväg. Nu ville hon också springa. Heléne hjälpte till vid start, Ina hade inte någon större lust att stå still:-))

Matte står på benen än så länge.....

Domaren räknade ner 5, 4 , 3, 2, 1 och START. Så bar de av FÖRSTA tävlingen i drag. Ina skällde och drog iväg som en raket, kurvan tog matte fint, ingen vurpa!! I högtalarna ekade de: OJ, här ser vi en dobermann med drag i!! En hund passerades, kändes mycket bra, än så länge INGA fruktansvärda uppförsbackar. Efter ett par kilometer så hände de som INTE får hända på en tävling, linan gick av, pang så for matte ut i djupsnön och Ina fortsatte. Men Ina stannade så fort matte fått bort all snö från ansiktet och kunde skrika stanna... Upp på bena, knyta om linjan och iväg igen. Så kom då första uppförsbacken. HUA, kan jag säga, Ina sprang en bit upp, sen tog det tvärstopp när matte kom som en stoppkloss efter (uppförbackar är INTE mattes grej) inte nog med de linan hakades av och trasslade in sig i pulkan. Ina stod mitt i backen och vrålskällde hon kom ingen vart, matte låg med skidorna i kors och hundarna började köra om..... Kändes lite tröstlöst. Men efter lite om o men så var vi på benen och lyckades ta oss upp för backen och sen var det snirkliga vägar och nedför. Matte plogade och försökte att hålla balans på kroppen, det stod nämligen MÅNGA träd ivägen överallt.... De hade väl inte skadat med lite avverkning innan:-)) Vi åkte om hundarna som tidigare kört om oss!! Fort gick det kan jag lova.

Efter ytterligare några km i en sån där HEMSK uppförbacke så sa de pang i linan igen. Ina skällde konstant och matte låg på backen IGEN. Efter att linan lagats bar det av igen. Mitt under ett stavtag så släppte bandet på staven!! Matte fortsatte åka med ett krampaktigt tag om staven, vill inte gärna tappa den mitt i banan, inte allt för lätt att vända om och hämta den.

Körde igenom en massa hemska kurvor, lite upp och lite ner, så smällde linan IGEN och matte for ut i periferin. Konstigt nog flyttade träden på sig, ett på var sida. Denna gång gick också skidan sönder.... Matte satt där med en SKÄLLANDE hund, trasig lina, skida och stav och funderade på hur långt det var kvar till mål. Då var det inte långt kvar till tårar. Men skam den som ger sig. En mycket snäll ELIT förare kom och lånade ut sin lina, fixade min skida också bar det av igen. Nu med sikte på mål. Vid detta lag hade alla hundar redan åkt om. Inne på skidstadion väntade de nog bara tålmodigt på hund NR 30......

Matte frågade några motionsåkare som vi susade förbi hur långt det var kvar, då fick vi till svar: "Bara en STOR uppförsback och den farlig nedförsbacken sedan är det några km kvar till upploppet" När jag upptäckte den STORA gula triangeln då slutade hjärtat slå, vilken nedförsbacke och dessutom i en kurva..... Ina flögfram (det gjorde nog matte med) vi lyckades ta oss nedför UTAN att vurpa. Å, vad sjävlförtroendet växte, matte är ganska duktig ändå!!

Så började vi se skymten av arenan. Motionsåkarna som vi åkte förbi hejade fram oss bra. Väl på upploppet gav vi järnet. Ina hon sprang som aldrig förr och matte hon stakade och jobbade som bara den. Precis innan mål sträcket matte upp nävara i skyn och skrek jippi, jiho!! Speakern talade om att det såg ut som dagens vinnare gick i mål!!

Matte ser överlycklig ut vid målgång:-))

Ina fick ljummen utspädd mjölk att dricka och matte varmsaft. YEES, vi klarade det, vi kom hela vägen runt efter alla omständigheter, matte var helt överlycklig, Ina hade varit så duktig med en så otroligt dålig skidåkare bakom sig:-)) Vi blev intervjuade. De frågade vart Kalsholm låg??! Det heter Karlholmsbruk och ligger 4 mil söder om Gävle, svarade en lätt utmattad matte. Oj, har du åkt så långt. Jaa och det är dessutom första gången för min hund och mig, sedan berättade jag att linan gått av ett antal gånger, skidan var trasig och även staven. De skrattade och tyckte att vi gjort ett kanon jobb tillsammans. Man brukar normalt sett åka linklass 5 km utan pulka första gångerna man tävlar!!

Ina & matte fick många uppmuntrande ord att vi varit ett duktigt ekipage som tagit oss runt. Denna bana var inte den bästa nybörjar banan!! Vid prisutdelning kom Ina och matte två på tiden 55, 54. Jag tröstade mig med att det var ett ekipage som hade sämre tid än oss. Det var två herrar som körde med schäfer, de hade tävlat en del drag och de åkte på 49 minuter. Och med tanke på att matte fick laga linan X antal gånger så tycker vi att de inte var så himla dåligt!! Ett jätte-stort prisbord med mycket fina priser. Kan tala om att så här ser det defenitivt inte ut på bruks o lydnads tävlingar. Några exempel; en väska med termometer och gratis vaccination, en dyr fleecetröja, en stor väska med t-shirt, vattenflaska m.m. Mycket trevligt att även vi fick så fina priser trots dålig tid (alltså inget certpoäng).

Efter prisutdelningen så bar vi av till hotellrummet, Heléne, Nike, Ina o matte. Vi hade en mycket trevlig kväll med skratt, massor av godis och TV tittande. Vi slocknade rätt tidigt kan tilläggas.

Klockan 06.30 vaknade vi av att väckarklockan ringde. Upp o hoppa dax för nästa tävling i Härnösand. Efter en rejäl frukost gav vi oss iväg. Kartan var mycket konstigt utförd:-)) efter en stunds letande kom vi då fram till Härnösands brukshundsklubb. Matte var inte så säker på om vi skulle köra 10 km med pulka. Vi var lite slitna från gårdagen och varken Ina eller matte är några erfarna åkare. Men efter lite överläggning med Maud, igen:-) så kom vi fram till att dagens underlag var lite bättre än gårdagens som var mycket tung och svår. Banan var också lite lättare.

Denna dag startade Maud med sin Folkares Gorm efter mig och då visste jag att hon kommer garanterat att köra om och då får Ina lite draghjälp.

Väl i väg, med NY lina och lagade stavar och husses skidor. Ina började inte allt för starkt. Men när Maud kom ifatt med Gorm då blev det fart på Ina. Då kändes det mycket bra. Det kom några riktiga uppförsbackar och det blev tungt men vi lyckades fixa dem. I ett par km steg det uppåt med några rejäla backar som avslutades med en brantvägg och högst upp stod ett vindkraftverk. Där fick vi syn på Maud med Gorm, han hade fått syn på vinkraftverket som snurrade, så han hade satt sig i backen och skulle varken gå framåt eller bakåt. Maud hon kämpade, men Gorm han tyckte bara att matte var knäpp. Först när Maud hade kämpat en långstund och tillsist gett upp och tagit av sig skidorna då stack Gorm iväg som en kanonkula, undrar just vad han hade för bus i sina tankar denna dag?!? Väl uppe på toppen vände det och gick rätt nedför, matte plogade så gott det gick. Efter nedförsbacken kom en tvär 90 gradig kurva till höger. Som Ina INTE såg?!? Hon fortsatte rätt fram över djupsnön tillbaks på spåret som vi kom från INNAN!! Ina hade visst glömt bort ordet höger för ett kort ögon blick, eller var det möjligtvis mattes fel?!? De var bara till att ta av sig skidorna gå och hämta hunden (det är inte det lättaste att vända med pulka och framförallt inte när hunden är ovan) tillbaka och på med skidorna och iväg igen, ännu en brant backe:-) Sedan gick de mycket bra, fullfart. En nedförsbacke gick det lite för fort i så matte åkte rätt ut i djupnön. Men var riktigt snabb upp på skidorna och full fart igen. Väl på upploppet så kändes det som vi var vinnarna i dag igen. Upp med nävarna i skyn precis innan mål och JIPPI, JIHOOO!!!! Vi lyckades, vi var i mål.

Tiden blev hela 13 minuter snabbare än gårdagens, 42, 33. Vi var givetvis väldigt nöjda och vann vår klass. Vi fick inte så mycket sämre tid än killarna med sina schäfrar de åkte på 38 minuter. De gjorde att matte blev mycket taggad, får vi bara träna lite mer uppförsbackar och inte ta fel väg:-)) så blir vi farliga på banan!! Vi vill också bli Svenska Dragchampions.

Nike & Heléne och tävlade i 5km lina med en ruskig fart. De placerade sig 2:a bland 4 startande. Varav Heléne drog på världens vurpa i sista nedförsbacken så skidorna for ut i skogen. Men väl på benen var det fullfart på upploppet. Heléne var den enda av dessa förare som "inte" kunde åka skidor. Hade hon inte dragit på en stor vurpa hade de stått överst på prispallen:-)))

Vi hade en riktigt trevlig helg, där vi lärt oss en hel del om allt som har med drag att göra. En sak är säker matte måste träna MYCKET, MYCKET mer skidor!! Jag vill skicka ett jätte-stort tack till Maud Lagerlöf för att jag får låna hennes tävlingspulka och för alla stunder hon stått ut med alla mina funderingar och frågor rörande drag, tusen tack för all din hjälp. Du lär inte bli av med mig nu:-)) Tack Heléne för trevligt sällskap med mycket skratt, blåtiror, onda armar och axlar, hi,hi. Vi får definitivt inte glömma husses vallning av skidorna, vad skulle vi göra utan glid...... Nu blir de hårdträning inför SM, då blir det andra bullar av.

Ina & Matte efter debuten i dragsammanghang!!