Pastorn i Vår trädgård.....
När Vi flyttade till vårt hus så berättades de långa historier om Pastorn med familj och deras hund här i byn. Vi reflekterade inte mer över detta eftersom vi är ägare av två dobermann som ingen gärna går in till i onödan. Farliga "kamphundar" som folk uttrycker sig...
Efter ett par år i vårt hus hände de som vi inte trodde skulle ske. En tidig sommarmorgon när matte släppte ut hundarna i trädgården sprang något lurvigt förbi. Såg ut som ett får.. När "fåret" blev mer still upptäckte matte att det var Pastorns hund!! Ja ha, då var det färdigt då. Ringer upprört kl 06.00 hem till pastorn och talar om att hans hund var i vår trädgård. Talade om att hunden hade TUR som inte tagit skada av våra hundar och att vi absolut inte ville ha honom springandes här. Vi bedriver seriös kennel bl a, bl a bla. De lovade stort och heligt att detta absolut INTE skulle ske igen. Hunden smiter ofta på kvällspromenaderna var deras kommentar, ska tillägas att han kom med både stryphalsband och koppel. Han var ofta hos oss hela nätterna... Vi talade om att han kunde göra sig stor skada om han skulle fastna i något, plus att vi har en trafikerad väg intill oss där han mycket lätt kunnat bli påkörd. Vi påpekade att de kunde gå lydnadskurs för att stimulera och få pli på sin hund.
Men redan dagen efter var det dax igen. Under nästan ett år kom han och hälsade på med olika mellanrum t o m på julafton. Vi började bli lite smått uppretade. Vi talade om att våra hundar var vakthundar och att vi inte vill ha främmande människor springa i vår trädgård utan att först ringa till oss. Husse i vår familj har många gånger varit rätt vansinnig. Det var inte särskilt kul att mötas av pastorn med familj som sprang i VÅR trädgård med kattmatsburkar och lockade på sin hund när man kom hem från jobbet!! Våra hundar höll då på att riva huset invändigt.
Så en dag hände det. Husse hade jobbat natt och låg och sov. Vår käre vän Via är rätt duktig på att öppna dörrar... Husse hörde lite svagt i bakgrunden att dörrarna gick upp. Efter ett litet tag hörde han ett frukantsvärt skrikande och skällande från trädgården. Han trodde inte sina ögon när han tittade ut genom sovrumsfönstret och fick se: Via hängandes i baken på Pastorn, som vevade med armarna, hoppade och skrek!! Husse gnuggade sina ögon, för han trodde givetvis att han drömde. När han sprang ut såg han hur Via morrade, slet och rev i byxbaken på en hispig, hoppande, skrikande Pastor som trodde hans sista stund på jorden var kommen. Ina sprang runt, runt och skällde. När husse kom ut skrek han loss och Via släppte, men då hoppade Ina på hon ville också ha lite kul. Kan tilläggas att vår Via har en mycket stor jaktkamplust, när hon väl satt sig i nåt så släpper hon inte i förstataget:-)) Hon tycker bara att det blir ännu roligare om man blir arg på henne. När hundarna hade lugnat ner sig och Pastorn skyndat sig ut från vår trädgård med byxor som trasor och med blottad bak, kan man säga att Gud absolut inte var med honom denna dag.
Pastorn hurklade sig med att han BARA skulle lära sin hund engång för alla att han ALDRIG mer skulle rymma hit. Han hade tagit kopplet i högsta hugg och jagat sin hund i vår trädgård och skrikit och slagit efter honom och då även våra hundar... Sånt gillar INTE Via. Han klämde fram innan han gick; Ni har enna riktiga vakthundar.... Efter denna händelse var det ingen i Pastorfamiljen som klampade in i vår trädgård utan att ringa först!!
Nu har vår käre vän Pastorn med familj flyttat så nu råder det åter lugn här i byn........
